Ordet "morgnar" ser lite knäppt ut om man bara skriver det utan sammanhang. Tycker jag, i alla fall.
Men vad jag egentligen ville skriva om är att morgnar här har en helt annan rytm än var vi har bott förut. Det är mörkt när man vaknar - väldigt mörkt. Sedan drar jag på mig ett par skor, öppnar dörren åt hunden, och så går vi tillsammans till vedboden för att hämta ved för dagen. Kommer vi in igen, sätter jag på vatten för kaffe och te, och så tänder jag eld i kakelugnen för att jaga bort kylan som kröp in under natten. Efter en liten tugga går jag ut igen för att skotta bort snövallen vid infarten så vi kan ta oss ut med bilen. Det börjar ljusna lite i himlen nu, så jag behöver inte ficklampan som jag har i fickan. Men jag har den ändå ifall jag vill kolla något djurspår eller så längs uppfarten. In igen, så äter jag frukost ordentligt, och då är Jessica redo att skjutsas till jobbet (eller rättare sagt busshållplatsen/samåkningsstället).
Efter det är morgonen över för då börjar jag jobbet. Om sistone har jag hört ormvråken när jag var ute vid lunchdags, men jag har aldrig sett honom (henne? Vad vet jag!). Jag undrar var den håller hus...
De har röjt lite i skogen tvärs över vägen från uppfarten. Jag ska se hur det ser ut i dagsljus, det kanske finns några fina bumlingar jag inte lade märke till när skogen var tätare.
torsdag 30 januari 2014
söndag 26 januari 2014
Första inblick
Nu har vi äntligen fått i ordning köket, inklusive vårt skafferi, så jag tänkte lägga upp lite bilder.
Vi kom hem ganska sent igår så det blev en seg start idag, men det gjorde inget. Andreas tog på sig sina nya fina skyddsbyxor (som också är varma enligt honom) och förberedde ved för vår vedugn. Det var alltså premiär idag, spännande.
Vi kom hem ganska sent igår så det blev en seg start idag, men det gjorde inget. Andreas tog på sig sina nya fina skyddsbyxor (som också är varma enligt honom) och förberedde ved för vår vedugn. Det var alltså premiär idag, spännande.
Fina byxor
Vår kakelugn
Här är bilder på köket, som blev fint till slut. Jag tycker det är lite svårt med tanke på hur litet det är; att hitta plats åt allt har varit en stor utmaning, men till slut blev vi nöjda med inredning och lagring.
köksbordet
skafferi
Vi kommer att måla högerhyllorna på sommaren
Nu har vi ved så det räcker ett tag
diskbänken
Sen var det dags för lunch. Det är ingen liten grej att klyva ved, så Andreas fick en ordentlig lunch - stekte korv, skinka, avokado, paprika, och resterna av gårdagens bröd.
Jag bestämde mig att köra den första babytvätten - det var så coolt att se alla små bebiskläder hängande här.
Det blev ganska kallt i huset så Andreas tände vedugnen. Jag ville ha någon hyfsad anledning för tändning så jag bestämde mig för en kopp te!
Nu sitter jag här och skriver och det är härligt varmt och mysigt, kan jag säga. Vilket liv! Vad tacksam jag är för denna möjlighet vi fick; att leva i naturen, enkelt men gott.
lördag 25 januari 2014
Vedspis och vildsvin
Sotaren kom för att besiktiga den renoverade vedspisen. Spisen är upphöjd till samma nivå som den moderna spisen, och bilder så en stor sammanhängande matlagningsyta. Snyggt!
Vedspisen är godkänd, så nu gäller det att spalta smala vedpinnar i morgon bitti. Då kan vi inviga spisen och värma köket samtidigt som vi lagar mat. Det blir roligt att experimentera med spisen - jag tvivlar på om hettan på stekytan blir någorlunda jämn eftersom elden är på ena sidan. Men å andra sidan, om man bränner länge nog med en ganska låg intensitet, bör hela spisen bli lagom het över hela ytan. Ugnen är nog ännu svårare, men med lite "trial and error" lyckas det nog att baka lite bröd!
På förmiddagen lade vi märke på några ställen i skogen och längs uppfarten, och längs vägen mot Kolbyttemon, där marken var upprotad. Det hade skett ganska nyligen, kanske en dag sedan, så vi tänkte att det nog går ett vildsvin runt i trakten. Ingenting märkvärdigt med det! Men när vi körde hem, just innan vi vände in på uppfarten, såg jag flera stycken. Det var svårt att se i förbifarten och mörkret, men det såg ut som om minst ett par stycken var stora, och jag är helt säker på att jag såg slagtänder. Jag fick intrycket att det var åtta stycken eller så, men nu blir hela historien lite svårbegriplig. Slagtänderna är bara synliga på hanar (galtar), som bor ensamma. De grupper som bildas är honor (suggor) som går ihop med sina kultingar. Det är det jag (tror att jag) vet om vildsvin, vilket motsvarar det som står på Wikipedia. Alltså kan jag inte ha sett 1) en grupp och 2) slagtänder? Fast galtar kanske ansluter sig med hjorden längre än bara under parningsperioder? I vilket fall som helst, vi har mycket vildsvinsaktivitet här i trakten så vi släpper inte ut Björn utan tillsyn längre, åtminstone tills det är tydligt att hjorden har lämnat området.
Vedspisen är godkänd, så nu gäller det att spalta smala vedpinnar i morgon bitti. Då kan vi inviga spisen och värma köket samtidigt som vi lagar mat. Det blir roligt att experimentera med spisen - jag tvivlar på om hettan på stekytan blir någorlunda jämn eftersom elden är på ena sidan. Men å andra sidan, om man bränner länge nog med en ganska låg intensitet, bör hela spisen bli lagom het över hela ytan. Ugnen är nog ännu svårare, men med lite "trial and error" lyckas det nog att baka lite bröd!
På förmiddagen lade vi märke på några ställen i skogen och längs uppfarten, och längs vägen mot Kolbyttemon, där marken var upprotad. Det hade skett ganska nyligen, kanske en dag sedan, så vi tänkte att det nog går ett vildsvin runt i trakten. Ingenting märkvärdigt med det! Men när vi körde hem, just innan vi vände in på uppfarten, såg jag flera stycken. Det var svårt att se i förbifarten och mörkret, men det såg ut som om minst ett par stycken var stora, och jag är helt säker på att jag såg slagtänder. Jag fick intrycket att det var åtta stycken eller så, men nu blir hela historien lite svårbegriplig. Slagtänderna är bara synliga på hanar (galtar), som bor ensamma. De grupper som bildas är honor (suggor) som går ihop med sina kultingar. Det är det jag (tror att jag) vet om vildsvin, vilket motsvarar det som står på Wikipedia. Alltså kan jag inte ha sett 1) en grupp och 2) slagtänder? Fast galtar kanske ansluter sig med hjorden längre än bara under parningsperioder? I vilket fall som helst, vi har mycket vildsvinsaktivitet här i trakten så vi släpper inte ut Björn utan tillsyn längre, åtminstone tills det är tydligt att hjorden har lämnat området.
torsdag 23 januari 2014
Kapitel 3
Nu har Jessica, Björn, och jag bott här på Fågelkulla i tio dagar. Vi har sett rådjur, räv, och älg, utan att ens ta oss in i skogen. Det har snöat och solen har skinit, månen har lyst upp den snötäckta skogen, och mörka moln har skymt svarta himmelen.
Det är mycket, det!
Det första inlägget i bloggen om vårt liv på Fågelkulla heter Kapitel 3 eftersom bloggen kommer att handla om lite mer än bara ett torp. Jag kan nämligen dela upp boken om mitt liv i ganska tydliga delar: Kapitel 1 var min barndom, som jag tillbringade i Nederländerna, Belgien, och till viss mån också USA. Jag tog den plats och roll i livet som mina föräldrar och andra bestämde för mig. Någonstans där övergick boken till Kapitel 2, min ungdom, var jag letade efter mening i livet, vad jag skulle göra, vem jag var, hur jag skulle bo, och med vem. Kapitel 2 har spelats ut huvudsakligen i USA, Nederländerna, och Sverige - jag har jobbat på flera olika företag med många olika saker, lärt känna en massa olika människor, provat på en mängd olika tidsfördriv, och lärt mig mycket om mig själv.
I början på Kapitel 3 är jag gift med min kära Jessica, har en trogen hund Björn, väntar sonen Love, bor på torpet Fågelkulla, och ska snart börja nytt jobb som software engineer i Linköping. Jag klättrar i min fritid, läser om nya utvecklingar i forskning och vetenskap, håller koll på /r/AskScience som mentor istället för direktör, lagar mycket god mat, bakar eget bröd, och gillar att vara ute i det fria. Vi planerar att brygga öl, odla grönsaker, och vid senare tillfälle skaffa höns och kanske större djur. Jessica och jag är datornördar båda två, och ska bygga en väderstation som matar in data till ett trädgårdsprogram som vi ska skriva. I Kapitel 3 är livet gött.
Nästa inlägg tänker jag slänga upp några bilder. För tillfället får ni nöja er med att inbilla er ett traditionellt gammalt torp med rödfärg och vita knutar, uppe på en kulle. Det ryker från skorstenen. Vedboden är inte fullt lika renoverat som bostaden, men den står stadigt. Det finns ett litet gästhus som ska bli brygghus, samt fungera som uppslagsplats för sylt och annan konservmat. Vinrankan i växthuset är tjock, men på vintern står den kal och livlös. Det springer en hund lite kors och tvärs, följer kanske harspår som upptäckts på morgonen. Två enorma korpar kraxar högt uppe i den stilla luften, medan en pytteliten pippi skriker och förtvivlat jagar bort bovarna; vad han försvarar så här års har jag ingen aning om.
Välkommen till Fågelkulla
Det är mycket, det!
Det första inlägget i bloggen om vårt liv på Fågelkulla heter Kapitel 3 eftersom bloggen kommer att handla om lite mer än bara ett torp. Jag kan nämligen dela upp boken om mitt liv i ganska tydliga delar: Kapitel 1 var min barndom, som jag tillbringade i Nederländerna, Belgien, och till viss mån också USA. Jag tog den plats och roll i livet som mina föräldrar och andra bestämde för mig. Någonstans där övergick boken till Kapitel 2, min ungdom, var jag letade efter mening i livet, vad jag skulle göra, vem jag var, hur jag skulle bo, och med vem. Kapitel 2 har spelats ut huvudsakligen i USA, Nederländerna, och Sverige - jag har jobbat på flera olika företag med många olika saker, lärt känna en massa olika människor, provat på en mängd olika tidsfördriv, och lärt mig mycket om mig själv.
I början på Kapitel 3 är jag gift med min kära Jessica, har en trogen hund Björn, väntar sonen Love, bor på torpet Fågelkulla, och ska snart börja nytt jobb som software engineer i Linköping. Jag klättrar i min fritid, läser om nya utvecklingar i forskning och vetenskap, håller koll på /r/AskScience som mentor istället för direktör, lagar mycket god mat, bakar eget bröd, och gillar att vara ute i det fria. Vi planerar att brygga öl, odla grönsaker, och vid senare tillfälle skaffa höns och kanske större djur. Jessica och jag är datornördar båda två, och ska bygga en väderstation som matar in data till ett trädgårdsprogram som vi ska skriva. I Kapitel 3 är livet gött.
Nästa inlägg tänker jag slänga upp några bilder. För tillfället får ni nöja er med att inbilla er ett traditionellt gammalt torp med rödfärg och vita knutar, uppe på en kulle. Det ryker från skorstenen. Vedboden är inte fullt lika renoverat som bostaden, men den står stadigt. Det finns ett litet gästhus som ska bli brygghus, samt fungera som uppslagsplats för sylt och annan konservmat. Vinrankan i växthuset är tjock, men på vintern står den kal och livlös. Det springer en hund lite kors och tvärs, följer kanske harspår som upptäckts på morgonen. Två enorma korpar kraxar högt uppe i den stilla luften, medan en pytteliten pippi skriker och förtvivlat jagar bort bovarna; vad han försvarar så här års har jag ingen aning om.
Välkommen till Fågelkulla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)