Nu har Jessica, Björn, och jag bott här på Fågelkulla i tio dagar. Vi har sett rådjur, räv, och älg, utan att ens ta oss in i skogen. Det har snöat och solen har skinit, månen har lyst upp den snötäckta skogen, och mörka moln har skymt svarta himmelen.
Det är mycket, det!
Det första inlägget i bloggen om vårt liv på Fågelkulla heter Kapitel 3 eftersom bloggen kommer att handla om lite mer än bara ett torp. Jag kan nämligen dela upp boken om mitt liv i ganska tydliga delar: Kapitel 1 var min barndom, som jag tillbringade i Nederländerna, Belgien, och till viss mån också USA. Jag tog den plats och roll i livet som mina föräldrar och andra bestämde för mig. Någonstans där övergick boken till Kapitel 2, min ungdom, var jag letade efter mening i livet, vad jag skulle göra, vem jag var, hur jag skulle bo, och med vem. Kapitel 2 har spelats ut huvudsakligen i USA, Nederländerna, och Sverige - jag har jobbat på flera olika företag med många olika saker, lärt känna en massa olika människor, provat på en mängd olika tidsfördriv, och lärt mig mycket om mig själv.
I början på Kapitel 3 är jag gift med min kära Jessica, har en trogen hund Björn, väntar sonen Love, bor på torpet Fågelkulla, och ska snart börja nytt jobb som software engineer i Linköping. Jag klättrar i min fritid, läser om nya utvecklingar i forskning och vetenskap, håller koll på /r/AskScience som mentor istället för direktör, lagar mycket god mat, bakar eget bröd, och gillar att vara ute i det fria. Vi planerar att brygga öl, odla grönsaker, och vid senare tillfälle skaffa höns och kanske större djur. Jessica och jag är datornördar båda två, och ska bygga en väderstation som matar in data till ett trädgårdsprogram som vi ska skriva. I Kapitel 3 är livet gött.
Nästa inlägg tänker jag slänga upp några bilder. För tillfället får ni nöja er med att inbilla er ett traditionellt gammalt torp med rödfärg och vita knutar, uppe på en kulle. Det ryker från skorstenen. Vedboden är inte fullt lika renoverat som bostaden, men den står stadigt. Det finns ett litet gästhus som ska bli brygghus, samt fungera som uppslagsplats för sylt och annan konservmat. Vinrankan i växthuset är tjock, men på vintern står den kal och livlös. Det springer en hund lite kors och tvärs, följer kanske harspår som upptäckts på morgonen. Två enorma korpar kraxar högt uppe i den stilla luften, medan en pytteliten pippi skriker och förtvivlat jagar bort bovarna; vad han försvarar så här års har jag ingen aning om.
Välkommen till Fågelkulla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar