Sotaren kom för att besiktiga den renoverade vedspisen. Spisen är upphöjd till samma nivå som den moderna spisen, och bilder så en stor sammanhängande matlagningsyta. Snyggt!
Vedspisen är godkänd, så nu gäller det att spalta smala vedpinnar i morgon bitti. Då kan vi inviga spisen och värma köket samtidigt som vi lagar mat. Det blir roligt att experimentera med spisen - jag tvivlar på om hettan på stekytan blir någorlunda jämn eftersom elden är på ena sidan. Men å andra sidan, om man bränner länge nog med en ganska låg intensitet, bör hela spisen bli lagom het över hela ytan. Ugnen är nog ännu svårare, men med lite "trial and error" lyckas det nog att baka lite bröd!
På förmiddagen lade vi märke på några ställen i skogen och längs uppfarten, och längs vägen mot Kolbyttemon, där marken var upprotad. Det hade skett ganska nyligen, kanske en dag sedan, så vi tänkte att det nog går ett vildsvin runt i trakten. Ingenting märkvärdigt med det! Men när vi körde hem, just innan vi vände in på uppfarten, såg jag flera stycken. Det var svårt att se i förbifarten och mörkret, men det såg ut som om minst ett par stycken var stora, och jag är helt säker på att jag såg slagtänder. Jag fick intrycket att det var åtta stycken eller så, men nu blir hela historien lite svårbegriplig. Slagtänderna är bara synliga på hanar (galtar), som bor ensamma. De grupper som bildas är honor (suggor) som går ihop med sina kultingar. Det är det jag (tror att jag) vet om vildsvin, vilket motsvarar det som står på Wikipedia. Alltså kan jag inte ha sett 1) en grupp och 2) slagtänder? Fast galtar kanske ansluter sig med hjorden längre än bara under parningsperioder? I vilket fall som helst, vi har mycket vildsvinsaktivitet här i trakten så vi släpper inte ut Björn utan tillsyn längre, åtminstone tills det är tydligt att hjorden har lämnat området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar